Inte alltid solsken

Kan man få lov att gnälla lite?

Jo förresten - det är ju min blogg så här skriver jag vad jag vill. Och gnäller om jag vill det. Och det vill jag just nu.
Jag hör ju till det otal antal personer i vårt land (och världen) som lider av IBS. Det gör jag sedan 17-18 år tillbaks och har väl i stort accepterat det hela.

Jag är "lyckligt lottad" för jag behöver inte springa så där akut på toa som många med sjukdomen måste göra. Det är ju en väldigt individuell sjukdom och två sjuklingar har inte samma symptom eller problematik. Själv har jag ont. Tvärs över mellangärdet (tjocktarmen) och det påverkar andning, hjärtfrekvens, humör, ork och hela mig.

Jag har nyligen varit och gjort ett ultraljud på hjärtat då läkaren, vilken jag sökte för att hjärtat rusade, flimrade och slog dubbelslag, tyckte sig höra ett blåsljud. Hjärtläkaren hittade inget fel på mitt hjärta (vilket jag är innerligt tacksam för så klart!) men lik förbaskat så bär det sig åt som om det också fastnat i "linedance-träsket". Ett härligt träsk att fastna i f ö  ;)

Symptomen från hjärtat lär bero på att magbesvären påverkar ett nervcentra i solarplexus. Därifrån går det nerver till diverse organ i kroppen - bl a hjärtat - och när tarmen bråkar så får detta då hjärtat att leva rövare. Kroppen är en komplicerad maskin.

IBS - ja, min i alla fall (jag vet att det råder mycket olika meningar både bland de som är drabbade och inom läkarkåren) - är förknippad med det psykiska tillståndet. Stress och oro är definitivt utlösande faktorer. Sedan är det självklart att även mat och matvanor påverkar. Speciellt under ett "skov". Däremellan kan - fortfarande talar jag bara för mig själv - jag äta vad, när och hur som helst utan att må dåligt. Nästan :)

Och varför gnäller jag nu då? Jo - sedan en dryg vecka tillbaks har jag haft och pågår det ett skov av lite större art än jag brukar ha. Och då blir jag GRINIG!

Och NU har jag gnällt färdigt!

Solen lyser och i morgon ska sambon, barndomsväninnan och jag åka och kika på de fåtaligt anlända tranorna. Det har liksom inte gått att pussla ihop det till någon annan lämplig dag - åtminstone inte inom "trandanstiden". Några tranor ska vi väl ändå få se och kanske några blåsippor också? Vi hoppas på det bästa. Annars så ska jag ditupp nästa vecka igen - på egen hand - och då får jag fotografera och mms:a bilderna till sambon och väninnan så att de får se hur det skulle ha sett ut när vi var där - i morgon...... ja, ni förstår hur jag menar? Verkar jag rörig så skyller jag på allmäntillståndet!