Årets besök vid Hornborgasjön

Ja, så begav vi oss då norröver för att skåda trandansen. Vi visste så klart genom rapporteringen i tidningen (HÄR kan man kolla) hur många (läs: få) tranor som anlänt till Hornborgasjön, så vi var förberedda på det "värsta". För att styrka oss tog vi ett fikastopp på vägen. Inga rastplatser med bord under vägen och jag hade så klart glömt bort mitt på rea inköpta campingset hemma.

Det fick bli "ståfika" - men det gick bra det också. Solen lyste och vi fick en plats i lä från vinden.

Så kom vi då upp till utsiktsplatsen för trandansen. Och vad fick vi se? Jo en jäkla massa svanar...... ;) Inget fel i det, de är både vackra och imponerande dessa fåglar, men de dansar ganska dåligt. Ja, de tycks ju tom dö om de dansar (Svansjön).  Vi såg dock en flock på 8-10 tranor som kom inflygande. Vi bestämde oss raskt för att det var en flock nyanlända och inte ett gäng som bara tagit sig en liten flygtur. Ja, så här såg det ut:  (jmfr gärna med foto från förra inlägget här i bloggen)

Gäss och svanar och en och annan trana...   Och jisses så kallt det blåste. Vi beslöt oss snabbt för att vi "gjort" trandansen för denna gång och sökte skydd i den varma bilen. Sedan ställde vi färden mot andra sidan sjön för att se om det fanns fler tranor där. På vägen passerade vi förra årets blåsippsställe och gick ut och kikade om det kommit några blåa sippor ännu. Och det hade det.

Vårens små budbärare. Men vi behöll både strumpor och skor för vi ville ju inte ha snuva. ;)

Eftersom det inte fanns några tranor att skåda så beslöt vi oss för att i stället ta oss en titt på Varnhems kloster, vilket väninnan inte kunde minnas att hon sett någon gång. 

Den vackra klosterkyrkan är imponerande i sin konstruktion. 

En liten rundvandring i dess inre, där man för tillfället hade en utställning om barnbegravning från förr i tiden:

Man visade också exempel på hur man för gossar gjorde små ringar och för flickor små kronor och till dessa hörde ett blad med en liten psalmvers eller dikt och uppgifter om det döda lilla barnet. Denna vers lästes så upp av någon släkting, helst ett barn om jag förstod det hela rätt. Efter officerandet i kyrkan lades ringen/kronan på kistan.

Birger Jarl ligger, tillsammans med fru och en son, begravd inne i kyrkorummet. Det ser på bilden ut som om denna stenplatta hänger på väggen, men det gör den så klart inte. Jag står på en liten trappa och fotograferar ner mot golvet. 

Vi avrundade besöket i Falköpingsbygden med en smörgås och en kopp kaffe på Åsle Tå, sambons favoritfik i trakterna. 

Årets officiella "trandans-resa" avslutades med korv/glass i en bensinstation på vägen hem. Och nästa vecka ska jag hit upp igen. Då ska jag visa hur det ska se ut när det finns tranor vid Hornborgasjön ;)