fredag 26 april 2013

Vår i luften

Jajjamensan.  För nu bryr jag mig inte om hur mycket snö det kan tänkas drösa ner eller hur mycket åska och drivis som kan följa i dess spår. Våren ÄR här!

De första vitsipporna såg vi den 19 april - och de var ganska så förskrämda - men dock - de VAR ...



Några dagar senare besökte vi Gottskär och njöt av härliga saltmättade vindar på den med sponsorpengar byggda bryggan. Där har varje generös bidragsgivare fått sitt namn på en platta - en del har givit en hel bänk och andra har bidragit med en bräda. Bra sätt att få till något som alla har glädje av, tycker jag.




Sambon som var och kollade blodtrycket häromdagen fick ett recept med sig hem. På det stod att han 5-7 ggr/vecka ska ta en promenad på 30 minuter. Så klokt! Dagens promenad företogs i den härliga Nolhagaparken i Alingsås - ja, det är ett favoritställe, vilket ingen läsare av min blogg eller min fb-sida har kunnat undgå att lägga märke till.

Det är inte bara magnoliorna som börjar visa nytt livstecken:



Djuren i parken visar sin livsglädje genom att sätta småttingar till världen och sedan nogsamt vaka över dem när de skuttar runt och inspekterar vår kära jord:


Och så avslutar jag min hälsning till våren med den vackra svanen som glider fram över dammen. Våren är här!






måndag 22 april 2013

En dag jag minns..... 5 augusti 2011

Eftersom jag lider av bloggtorka just nu så tänkte jag att inspirera mig med att klicka på ett foto i fotoalbumet och berätta om det och om dagen då det togs. Eftersom dagen dokumenterades med flera foton så klarnade minnet allteftersom. Här kommer berättelsen om min dag den 5 augusti 2011 ;)

Jag befann mig i Falköping hos dottern. Katten Jerry hade förmodligen varit ute hela natten för nu låg han och slötittade på TV:n


Barnbarnet hade fått överta dotterns minilaptop och roade sig med att testa de olika programmen i den


Efter vattenkamning och klädbyte inför dagens STORA händelse så passade han också på att studera läsplattan som han fått ärva av mig. 


Och framåt dagen så var det dags. Vi begav oss till Jönköping, där dottern skulle hämta sin nyinköpta bil som fått en sista genomgång och service hos bilhandlaren. Jag körde i förväg till närmaste tappstation och inväntade dem där. Och då passade jag på att föreviga det här konstverket......  Tja, smaken liksom baken.....


Jag minns att jag hade det ganska skönt i solen och poserade för min kamera i min nyinköpta keps. Den enda keps jag någonsin ägt och faktiskt har jag aldrig haft den efter den dagen heller. Den ligger i garderoben - kanske får ta och använda den när det nu blir sommar och sol igen. Antar att det är en vanesak det där med att ha något på huvudskulten. 


Och så kom de då - de lyckliga nya bilägarna. Bilen var vackert smaragdgrön och så var den törstig så klart. Det brukar ju inte finnas alltför mycket bensin i tanken när man får dem från bilhandlaren.


Barnbarnet var mäkta glad och poserade glatt - och lite stolt tror jag bestämt - vid nyförvärvet.


Och så blev det provåkning. Inläggning av fuskträ i instrumentbrädan gav ett lite lyxigt intryck och 



snygg och välvårdad var den invändigt. 


Ja, det var en glädjefylld dag som jag lyckades pricka in att berätta om. Även om det mest var bilderna som fick tala ;)

fredag 19 april 2013

Minnesbiten

Har ni tänkt på hur bra det vore om vi människor kunde skaffa ett externminne när vår inbyggda hårddisk blivit full? Det är ju lite olika på vilken modell vi tillhör och hur stor minneskapacitet vi hade som nytillverkade. Även processorn varierar ju från person till person så vi tänker mao i olika hastighet också. Det är ytterligare en sak som förändras med årens slitage.


+  
Tag nu en äldre person vars inbyggda minne de sista åren blivit alltmer fullt. Då stannar alla nya upplevelser  kvar i arbetsminnet och .... ja, sedan försvinner de bara. Det gamla, som redan ligger i tryggt förvar nedlagrat i datorminnet, det ligger där det ligger. Ibland trillar det ut något av det gamla och det nya trillar in. En viss förvirring kan uppstå innan det nya har integrerats med det gamla och hittat sin plats bland minnets alla små bits som flyttas hit och dit med jämna mellanrum.

Där kommer processorn in. Har man en snabb processor, ja - då kan man ge sig sjutton på att det snurrar runt värre där inne i datorminnet för att bereda plats för det som just bearbetas i arbetsminnet. Men är då datorn väl använd och fullproppad med massa både viktiga och oviktiga data så kan det bli så att datorn låser sig och personen ifråga får slå sig ner en stund och göra en defragmentering så att det blir en viss ordning och frid igen.

Men, som sagt - är datorn lite sliten så kan man ge sig sjutton på att det samtidigt trillar undan viss väsentlig information vilket ställer till livet ytterligare för innehavaren av denna datorhjärna.

Och det är nu jag tänkte att det hade varit käckt med en extern hårddisk. Då kan man plocka ut det allra väsentligaste ur den slitna hjärnans gömmor och så är den redo att bli fylld med nytt. Vore det inte bra om man istället för att bara komma ihåg gamla grejer istället kom ihåg allt nytt som hände? Man ska ju leva i nuet och det vore verkligen att leva i nuet. Så tänker jag......

lördag 6 april 2013

Årets besök vid Hornborgasjön

Ja, så begav vi oss då norröver för att skåda trandansen. Vi visste så klart genom rapporteringen i tidningen (HÄR kan man kolla) hur många (läs: få) tranor som anlänt till Hornborgasjön, så vi var förberedda på det "värsta". För att styrka oss tog vi ett fikastopp på vägen. Inga rastplatser med bord under vägen och jag hade så klart glömt bort mitt på rea inköpta campingset hemma.



Det fick bli "ståfika" - men det gick bra det också. Solen lyste och vi fick en plats i lä från vinden.

Så kom vi då upp till utsiktsplatsen för trandansen. Och vad fick vi se? Jo en jäkla massa svanar...... ;) Inget fel i det, de är både vackra och imponerande dessa fåglar, men de dansar ganska dåligt. Ja, de tycks ju tom dö om de dansar (Svansjön).  Vi såg dock en flock på 8-10 tranor som kom inflygande. Vi bestämde oss raskt för att det var en flock nyanlända och inte ett gäng som bara tagit sig en liten flygtur. Ja, så här såg det ut:  (jmfr gärna med foto från förra inlägget här i bloggen)



Gäss och svanar och en och annan trana...   Och jisses så kallt det blåste. Vi beslöt oss snabbt för att vi "gjort" trandansen för denna gång och sökte skydd i den varma bilen. Sedan ställde vi färden mot andra sidan sjön för att se om det fanns fler tranor där. På vägen passerade vi förra årets blåsippsställe och gick ut och kikade om det kommit några blåa sippor ännu. Och det hade det.


Vårens små budbärare. Men vi behöll både strumpor och skor för vi ville ju inte ha snuva. ;)
Eftersom det inte fanns några tranor att skåda så beslöt vi oss för att i stället ta oss en titt på Varnhems kloster, vilket väninnan inte kunde minnas att hon sett någon gång. 

Den vackra klosterkyrkan är imponerande i sin konstruktion. 


En liten rundvandring i dess inre, där man för tillfället hade en utställning om barnbegravning från förr i tiden:



Man visade också exempel på hur man för gossar gjorde små ringar och för flickor små kronor och till dessa hörde ett blad med en liten psalmvers eller dikt och uppgifter om det döda lilla barnet. Denna vers lästes så upp av någon släkting, helst ett barn om jag förstod det hela rätt. Efter officerandet i kyrkan lades ringen/kronan på kistan.


Birger Jarl ligger, tillsammans med fru och en son, begravd inne i kyrkorummet. Det ser på bilden ut som om denna stenplatta hänger på väggen, men det gör den så klart inte. Jag står på en liten trappa och fotograferar ner mot golvet. 


Vi avrundade besöket i Falköpingsbygden med en smörgås och en kopp kaffe på Åsle Tå, sambons favoritfik i trakterna. 


Årets officiella "trandans-resa" avslutades med korv/glass i en bensinstation på vägen hem. Och nästa vecka ska jag hit upp igen. Då ska jag visa hur det ska se ut när det finns tranor vid Hornborgasjön ;)





torsdag 4 april 2013

Inte alltid solsken

Kan man få lov att gnälla lite?

Jo förresten - det är ju min blogg så här skriver jag vad jag vill. Och gnäller om jag vill det. Och det vill jag just nu.
Jag hör ju till det otal antal personer i vårt land (och världen) som lider av IBS. Det gör jag sedan 17-18 år tillbaks och har väl i stort accepterat det hela.

Jag är "lyckligt lottad" för jag behöver inte springa så där akut på toa som många med sjukdomen måste göra. Det är ju en väldigt individuell sjukdom och två sjuklingar har inte samma symptom eller problematik. Själv har jag ont. Tvärs över mellangärdet (tjocktarmen) och det påverkar andning, hjärtfrekvens, humör, ork och hela mig.



Jag har nyligen varit och gjort ett ultraljud på hjärtat då läkaren, vilken jag sökte för att hjärtat rusade, flimrade och slog dubbelslag, tyckte sig höra ett blåsljud. Hjärtläkaren hittade inget fel på mitt hjärta (vilket jag är innerligt tacksam för så klart!) men lik förbaskat så bär det sig åt som om det också fastnat i "linedance-träsket". Ett härligt träsk att fastna i f ö  ;)



Symptomen från hjärtat lär bero på att magbesvären påverkar ett nervcentra i solarplexus. Därifrån går det nerver till diverse organ i kroppen - bl a hjärtat - och när tarmen bråkar så får detta då hjärtat att leva rövare. Kroppen är en komplicerad maskin.

IBS - ja, min i alla fall (jag vet att det råder mycket olika meningar både bland de som är drabbade och inom läkarkåren) - är förknippad med det psykiska tillståndet. Stress och oro är definitivt utlösande faktorer. Sedan är det självklart att även mat och matvanor påverkar. Speciellt under ett "skov". Däremellan kan - fortfarande talar jag bara för mig själv - jag äta vad, när och hur som helst utan att må dåligt. Nästan :)

Och varför gnäller jag nu då? Jo - sedan en dryg vecka tillbaks har jag haft och pågår det ett skov av lite större art än jag brukar ha. Och då blir jag GRINIG!

Och NU har jag gnällt färdigt!



Solen lyser och i morgon ska sambon, barndomsväninnan och jag åka och kika på de fåtaligt anlända tranorna. Det har liksom inte gått att pussla ihop det till någon annan lämplig dag - åtminstone inte inom "trandanstiden". Några tranor ska vi väl ändå få se och kanske några blåsippor också? Vi hoppas på det bästa. Annars så ska jag ditupp nästa vecka igen - på egen hand - och då får jag fotografera och mms:a bilderna till sambon och väninnan så att de får se hur det skulle ha sett ut när vi var där - i morgon...... ja, ni förstår hur jag menar? Verkar jag rörig så skyller jag på allmäntillståndet!




tisdag 2 april 2013

Glädje....

Jag är väldigt glad just nu. Min dotter har köpt ett hus till sig och dottersonen och det tycker jag att hon är mer än väl värd. Hon har sig själv, sin drivkraft, förmåga, styrka och målmedvetenhet att tacka för vad hon har åstadkommit med sitt liv. Inget har kommit gratis och bodde vi i Amerika så vore hon praktexemplet för "the American Dream" - att den som verkligen vill också kan.

Det är inte själva husköpet som sådant som får mig att ta till "pennan", även om det är härligt att hon nu får möjlighet att sitta på sin egen veranda och dricka sitt morgonkaffe - eller påta i sitt eget grönsaksland - det är mer det att jag härmed får en spark i baken till att tala om för henne och hela världen hur stolt jag är över henne.

Jag är så glad för din skull Anne - och stolt över din förmåga att alltid resa dig och hitta nya vägar och ta nya tag - även i de tider då livet bara bjudit på motstånd. Nu önskar jag av hela mitt hjärta att det blir lite "flyt" framöver. Kram!




Fotot från senare datum och föreställer en liten grattisplantering.