En ovanlig vanlig dag

Och hur menar jag då?

Jo, dagen började väldigt vanligt. SMHI påstod att det snöade utanför mitt fönster. Vilket det såklart inte alls gjorde. Solen sken, några minusgrader och bitande kall vind = ganska så vanligt sedan en dryg vecka tillbaks. 

Sambon var rastlös, vilket han väldigt ofta är då han var aktiv och jobbade nästan varje dag fram till han fyllde 82 år och 8 månader ;). Idag har han svårt att vänja sig vid sysslolösheten som pensionär och ett tydligt tecken är när han säger: "Nej, vi ska väl inte sitta inne hela dagen...."  Ibland säger jag "jo - jag vill inte gå ut idag för jag hade tänkt....... (städa, laga mat, slöa, läsa, tvätta, stryka - stryk det som ej önskas) men det känns inte alltid bra att låta honom åka ut själv, så oftast så hänger jag på. Inte så att jag inte gillar att åka/köra bil, se årstidens skiftningar i naturen och fika på något trevligt ställe. Jodå - jag är en stor tillskyndare av dessa förlustelser i allmänhet och när solen skiner i synnerhet. Så oftast är jag inte svårövertalad. Så inte heller idag.

Idag styrde vi, på sambons inrådan, kosan mot Gottskär - ett fik som vi tidigare var stamgäster på under många år, men där vi nu inte varit sedan i höstas.

Härlig interiör med mycket koppar och sjöattiraljer och utanför fönstren ligger Kungsbackafjorden där det sommartid brukar "krylla" av optimistjollar och e-jollar och allt vad det heter. 

Hemvägen gick via Gåsevadsholm, ett sommarslott ägt av Friherre Niclas Silfverskiöld om jag inte är helt felunderrättad. Tyvärr ser man aldrig att det finns några människor där även om det säkerligen ses till och sköts om av anställd personal. Tänk - ett sommarfik där på trädgårdsterrasserna ner mot ån. Hade det legat i mellaneuropa så hade det säkert varit både bebott och utnyttjat på många positiva vis. Men här tycks inget löna sig - eller också saknas viljan.... 

Så långt var vår dag ganska vanlig - för att vara oss. Vanligt var väl också vårt samtal om att man ska samla minnen medan man kan och har möjlighet därtill. Min älskade moster Maja gav mig en gång det rådet: Vad du gör Barbro - så ta varje tillfälle i akt att skapa minnen för det är dom du en gång kommer att få leva av....

Och visst ligger det mycket sanning i det. Nu är det ju så att man ibland har en förmåga att ta ut de där minnena i förskott.... Sambon har ju ofta en tendens att förflytta sig bakåt i tiden och minnas det eller detta. Och han är givetvis inte ensam om det - kommer allt på mig själv med att synda en del när det gäller det också. Men egentligen skulle man låta bli det - det tar ju tid från stunden då man kan skapa fler minnen....? eller...? 

På vägen hem beslutade vi oss för att fira "löning", en liten vana vi lagt oss till med på senare tid. Vi delar en flaska vitt vin och äter något gott till det. Sagt och gjort. Några kräftor och på det en "laxtornedo" fick bli festmiddag idag. 

Och så sätter jag mig vid datorn och hittar ett inlägg från min FB-vän Sylvia. Det handlar om något som kallas "högkänsliga" personer. Eftersom jag aldrig hört uttrycket tidigare och inte heller riktigt förstod vad som avsågs började jag att - innan jag fick tid att titta på videon som hon länkat till - läsa kommentarerna. I en av kommentarerna rekommenderades ett besök på hemsidan:  Sensitive-hsp  där man kan göra ett test för att se om/hur mycket högkänslig man är. Jag glömde både lax i ugnen och vin i kylen och blev sittande med testet. Och förundrades över hur höga "sensivitets-poäng" jag fick. Klart att man inte var 100% - renodlad det eller detta är man väl aldrig - men såååå mycket stämde in på mig. 

Jag har inte läst allt om detta ännu så klart - t ex så tror jag att min känslighet ökade femdubbelt när jag tre gånger blev utsatt för rån när jag arbetade som postkassör. Visserligen fick jag fantastiskt fin hjälp att ta mig "igenom" det trauma som det innebar, men jag har ju med åren insett att skadan sitter djupare än jag tidigare trott. Jag fungerar "normalt" i sådant som jag från början betedde mig avigt i - vågade inte åka spårvagn, deprimerad med gråtattacker osv osv, men klarar idag inte av bakgrundsljud, blir lätt trött i sällskap och annat som stod så väldigt väl beskrivet på denna hemsida. Så satt jag t ex väldigt gärna själv i matsalen på jobbet, fick allt svårare och svårare att "hålla många bollar i luften", avstod från alla firmafester osv. - saker som jag "skyllde" på annat. Men sammantaget så tyder det då på en högkänslig personlighet...  Vi människor gillar etiketter ;)

Och då kommer frågan: Är det jag som person som är högkänslig eller är det ett resultat av mina upplevelser? Tror för min del att min grundpersonlighet är känslig och att upplevelserna förstärkt detta till att bli högkänslig.....

Ja, det var lite tankar på en vanlig - men ändå lite ovanlig dag.